Dålig uppdatering
Jag är dålig på att uppdatera nu, men jag är i Falkenberg.
Jag har iallfall idag gått ner snart 11kg. Stått still lite, men nu verkar det röra på sig igen.
Känns underbart!!
Jag kan dricka kolsyra! YES! :D
Ta hand om er!
Tacksamhet,
Jag är otroligt tacksam för all hjälp av min kära svärmor idag!
Hon har hjälpt mig med tippen och gardiner idag. Och jag blir så tacksam! Tusen tusen tack!
Ska strax åka och hämta min älskling, här väntar god mat och gott vin till honom <3
I morgon kommer min mamma, som jag inte träffat på drygt 6 månader. Ska faktiskt bli jätte roligt!
Vi ska väl ha en mysdag.
Hon har hjälpt mig med tippen och gardiner idag. Och jag blir så tacksam! Tusen tusen tack!
Ska strax åka och hämta min älskling, här väntar god mat och gott vin till honom <3
I morgon kommer min mamma, som jag inte träffat på drygt 6 månader. Ska faktiskt bli jätte roligt!
Vi ska väl ha en mysdag.
Nu ska jag mysa vidare.
Kram på er alla!
Kram på er alla!
JA!
Idag har jag en slö dag. Jag har legat på soffan fram tills nu.
Precis knaprat i mig en knäckemacka. Jag skulle även testa om jag kunde dricka oboy som innan.
Precis knaprat i mig en knäckemacka. Jag skulle även testa om jag kunde dricka oboy som innan.
Jag blandade upp en halv kopp, och yes, det gick! Jag är såå glad! Orkar bara dricka en halv mugg, men jag kan!
Nu ska jag ut i trädgården. Uppdaterar mer senare.
Puss & Kram
Nu ska jag ut i trädgården. Uppdaterar mer senare.
Puss & Kram
Mellanmål
Ni ville se vad jag äter ungefär. Här är mitt mellanmål. Detta gör mig proppmätt. Innan kunde jag äta fyra sådana.
Gastric bypass.
Jag fick hem ett papper där det stod att jag skulle på besök och träffa dietist och läkare.
Vi skulle alltså befinna oss i Stockholm den 13/7-11.
Jag var spänd och förväntansfull! Nu börjar det hända något, jag som väntat och väntat ..
Vi bokade flyg och hotell, flög upp, gick på samtalen, som gick bra, dem lovade mig en tid inom tre månader. Det kändes så långt. Men jag fick stå ut.
Månaderna gick, jag ringde, och ringde och ifrågasatte när min tid skulle komma för operation. Alla sa olika.
Måndagen den 3/10 får jag ett samtal där jag blir erbjuden en återbudstid. Hela kroppen skrek av glädje!
Jag tackade såklart JA! Och även då började jag flyta. Ja man måste det innan denna operation, men helst två veckor innan, eftersom jag inte visste att jag skulle operas fören veckan innan så fick det bli annat för mig.
Hela veckan bestod av dansande nerver, och mycket tänkande och funderande.
Torsdagen den 13/10 åkte jag upp till Stockholm med flyg, Jimmy skulle komma upp på kvällen.
Lagom nervös klev jag in på Sjukhuset, där jag skulle träffa narkosläkare, och sjukgymnast.
Allting gick jätte bra, dem gick egenom allting om operationen och livet efter. Där var även två andra som skulle göra denna operation, och kvinnan kom jag ganska nära under min sjukhusvistelse i Stockholm.
Kvällen innan duschade jag ordentligt enlig information sedan tidigare, sen kom Jimmy, och vi gick och la oss.
Jag behöver väl inte tala om för er att jag inte fick mycket sömn den natten. Tankarna spelade spratt, och nerverna också dessutom. Morgon kom äntligen, och jag duschade och packade.
När vi kom till sjukhuset fick jag ta på mig sjukhuskläder, och ta en handfull piller.
Jag fick vänta ett par timmar då det var en man före som skulle opereras. Skönt tyckte jag.
Strax innan halv elva kommer en sjuksköterska in och säger att det är min tur. Jag rullas in till operationsavd. och säger hejdå till Jimmy. Där sticker dem mig, och sen söver dem mig.
Några timmar därefter vaknar jag på uppvak, och då visar det sig att jag varit lite strulig av narkosen. Så jag har dragit ut nålen i handen och blodet var överallt på min kropp. Jag fick iallfall stanna där i drygt fyra timmar.
Sen rullar jag upp på avd 5. Där jag fick ett eget rum. Jimmy kom ganska snabbt där efter, och jag blev så glad. Han stannade ett tag, men eftersom jag hade ont och var trött, gick han efter några timmar. Jag sov. Och hela natten kom dem in och kolla syresättning och blodtryck.
Dagarna på sjukhuset var ingen vidare, smärtor, och yrsel. Men allt såg iallfall bra ut enlig min läkare.
Och jag fick i mig allt man skulle.
Jag låg på sjukhuset två nätter, sen var det dags för hemfärd. Taxi, flyg, bil. Behöver jag säga mer?
Var helt slut när jag kom hem.
Tiden i början var jobbig, dem första dagarna..
Men nu var jag äntligen opererad!
Vi bokade flyg och hotell, flög upp, gick på samtalen, som gick bra, dem lovade mig en tid inom tre månader. Det kändes så långt. Men jag fick stå ut.
Månaderna gick, jag ringde, och ringde och ifrågasatte när min tid skulle komma för operation. Alla sa olika.
Måndagen den 3/10 får jag ett samtal där jag blir erbjuden en återbudstid. Hela kroppen skrek av glädje!
Jag tackade såklart JA! Och även då började jag flyta. Ja man måste det innan denna operation, men helst två veckor innan, eftersom jag inte visste att jag skulle operas fören veckan innan så fick det bli annat för mig.
Hela veckan bestod av dansande nerver, och mycket tänkande och funderande.
Torsdagen den 13/10 åkte jag upp till Stockholm med flyg, Jimmy skulle komma upp på kvällen.
Lagom nervös klev jag in på Sjukhuset, där jag skulle träffa narkosläkare, och sjukgymnast.
Allting gick jätte bra, dem gick egenom allting om operationen och livet efter. Där var även två andra som skulle göra denna operation, och kvinnan kom jag ganska nära under min sjukhusvistelse i Stockholm.
Kvällen innan duschade jag ordentligt enlig information sedan tidigare, sen kom Jimmy, och vi gick och la oss.
Jag behöver väl inte tala om för er att jag inte fick mycket sömn den natten. Tankarna spelade spratt, och nerverna också dessutom. Morgon kom äntligen, och jag duschade och packade.
När vi kom till sjukhuset fick jag ta på mig sjukhuskläder, och ta en handfull piller.
Jag fick vänta ett par timmar då det var en man före som skulle opereras. Skönt tyckte jag.
Strax innan halv elva kommer en sjuksköterska in och säger att det är min tur. Jag rullas in till operationsavd. och säger hejdå till Jimmy. Där sticker dem mig, och sen söver dem mig.
Några timmar därefter vaknar jag på uppvak, och då visar det sig att jag varit lite strulig av narkosen. Så jag har dragit ut nålen i handen och blodet var överallt på min kropp. Jag fick iallfall stanna där i drygt fyra timmar.
Sen rullar jag upp på avd 5. Där jag fick ett eget rum. Jimmy kom ganska snabbt där efter, och jag blev så glad. Han stannade ett tag, men eftersom jag hade ont och var trött, gick han efter några timmar. Jag sov. Och hela natten kom dem in och kolla syresättning och blodtryck.
Dagarna på sjukhuset var ingen vidare, smärtor, och yrsel. Men allt såg iallfall bra ut enlig min läkare.
Och jag fick i mig allt man skulle.
Jag låg på sjukhuset två nätter, sen var det dags för hemfärd. Taxi, flyg, bil. Behöver jag säga mer?
Var helt slut när jag kom hem.
Tiden i början var jobbig, dem första dagarna..
Men nu var jag äntligen opererad!
Tiden innan jag bestämde mig för en Gastric Bypass.
Jag tänkte berätta för er hur mitt liv såg ut innan jag bestämde mig för en Gastric Bypass.
Det började i skolåren redan från 4-5.e klass. Jag kom i tidig pubertert och dem i klassen stirra ut mig.
I skolgymnastiken var jag livrädd, ingen hade sådana bröst som mig, ingen hade väl fått mens av alla här.
Men det hade JAG fått! Jag fick ständigt höra glåpord, och kommentarer som:
"Vilka stora bröst du har, är det verkligen normalt!!?" eller "Sara har bindor i sin väska!!"
Jag mådde ganska dåligt under denna perioden, och trodde att alla hade samma problem som mig med mens och annat. Tills jag en dag efter ett gräl med ett gäng, kommer hemspringades till mamma och gråter.
Mamma kontakta skolan där hon fick höra hur allt låg till, och koppla in rektor och annat.
Jag såg aldrig någon glädje i lågstadiet/mellanstadiet.
Ett tag senare kontaktas Stefan en barnläkare, jag minns hans namn. Han var räddningen!
Där kom dem fram till att jag hade en tillväxthormon.
Det handlade egentligen bara om att jag växte lite snabbare än andra, kom i puberteten snabbare osv.
Jag röntgades för att kolla hjärnan, så jag inte hade en tumör som gjorde att jag sprang i väg i vikt och längd.
Så var inte fallet. Jag kunde välja att bromsa, men eftersom det kunde hindra mig att få barn i framtiden tog mamma och jag ett gemensamt beslut om att det inte var någon bra ide. Jag fick iallfall besked från Stefan min läkare att jag kunde springa i väg i vikt, och längd. Jo om längden också hade hunnit med så kanske det varit lugnt, men längden stannade jag redan på i 5-6:an och vikten fortsatte.
Jag gjorde många försök till att banta genom mellanstadie/högstadie/gymnasiet.
Ett tag senare kontaktas Stefan en barnläkare, jag minns hans namn. Han var räddningen!
Där kom dem fram till att jag hade en tillväxthormon.
Det handlade egentligen bara om att jag växte lite snabbare än andra, kom i puberteten snabbare osv.
Jag röntgades för att kolla hjärnan, så jag inte hade en tumör som gjorde att jag sprang i väg i vikt och längd.
Så var inte fallet. Jag kunde välja att bromsa, men eftersom det kunde hindra mig att få barn i framtiden tog mamma och jag ett gemensamt beslut om att det inte var någon bra ide. Jag fick iallfall besked från Stefan min läkare att jag kunde springa i väg i vikt, och längd. Jo om längden också hade hunnit med så kanske det varit lugnt, men längden stannade jag redan på i 5-6:an och vikten fortsatte.
Jag gjorde många försök till att banta genom mellanstadie/högstadie/gymnasiet.
Jag lyckades aldrig mer än en månad, och då hets tränade jag, och åt nyttigt. Vilket kanske inte var så konstigt att det resulterade i att jag gav upp. Det mesta jag lyckas gå ner av alla dessa bantningsförsök är endast 5kg (!) och det var någon gång i 7:a med hjälp av skolsyster. Jag gav upp.
Jag träffade killar hit och dit, och tillslut hittade jag min älskade Jimmy. Som jag nu delat x antal år med. Jag flyttade ner till han under röriga förhållanden i mitt liv. Jag blev deprimerad, och kunde känna på ordet. Jag åt när jag hade tråkigt, mådde dåligt osv. Nu när jag tänker tillbaka på det, så kan jag sätta ord på att jag alltid ätit när jag varit rastlös, det har varit en sorts sysselsättning för mig, ät när du inte har något att göra, eller när du är ledsen. Under dessa åren har jag ökat massor av kilon.
Jag uppsökte en läkare någongång under våren-09 och han skickade mig till en diestist.
Skulle jag, med en sådan dålig självdiciplin kunna väga min mat, och gymma?! Nej.
Jag gav upp återigen. Och gick tillbaka till en annan läkare. Hon skickade en remiss direkt till Gastric bypass operation.
Jag funderade såklart fram och tillbaka, eftersom det visade sig vara en stor operation, med en stor livsförändring. Jag tvivlade aldrig. Jag insåg att får jag ingen hjälp nu, så kommer jag att fortsätta gå upp, och som min läkare sa, kanske tillochmed komma dö i min övervikt. Det fick mig att tänka om. Och jag bestämde mig, jag skulle operera mig, jag skulle få tillbaka mitt liv! Sedan dess var det en lång väntan...
I April månad bestämde jag mig för att skicka mig själv till Stockholm och Ersta sjukhus, då dem hade kortast väntetider. Jag blev kallad på möte i Juli, och opererades för drygt en vecka sedan. Det är det bästa jag har gjort i mitt liv! För både mig själv, och mitt mående!
Jag valde att ta tag i min hälsa, ta ansvar och leva!
Bilden nedan är några timmar innan min operation. Där var jag som allra störst och vägde 113,7kg.
Jag träffade killar hit och dit, och tillslut hittade jag min älskade Jimmy. Som jag nu delat x antal år med. Jag flyttade ner till han under röriga förhållanden i mitt liv. Jag blev deprimerad, och kunde känna på ordet. Jag åt när jag hade tråkigt, mådde dåligt osv. Nu när jag tänker tillbaka på det, så kan jag sätta ord på att jag alltid ätit när jag varit rastlös, det har varit en sorts sysselsättning för mig, ät när du inte har något att göra, eller när du är ledsen. Under dessa åren har jag ökat massor av kilon.
Jag uppsökte en läkare någongång under våren-09 och han skickade mig till en diestist.
Skulle jag, med en sådan dålig självdiciplin kunna väga min mat, och gymma?! Nej.
Jag gav upp återigen. Och gick tillbaka till en annan läkare. Hon skickade en remiss direkt till Gastric bypass operation.
Jag funderade såklart fram och tillbaka, eftersom det visade sig vara en stor operation, med en stor livsförändring. Jag tvivlade aldrig. Jag insåg att får jag ingen hjälp nu, så kommer jag att fortsätta gå upp, och som min läkare sa, kanske tillochmed komma dö i min övervikt. Det fick mig att tänka om. Och jag bestämde mig, jag skulle operera mig, jag skulle få tillbaka mitt liv! Sedan dess var det en lång väntan...
I April månad bestämde jag mig för att skicka mig själv till Stockholm och Ersta sjukhus, då dem hade kortast väntetider. Jag blev kallad på möte i Juli, och opererades för drygt en vecka sedan. Det är det bästa jag har gjort i mitt liv! För både mig själv, och mitt mående!
Jag valde att ta tag i min hälsa, ta ansvar och leva!
Bilden nedan är några timmar innan min operation. Där var jag som allra störst och vägde 113,7kg.
Frukostdags!
Jag är helt förtjust i dessa yoggisarna. Och tar en sådan till frukost i hop med mia vitaminer.
Höstklädd.
Jag vet att jag inte ska handla kläder just nu.
Men eftersom jag tycker att jag varit såå duktig, och är stolt över mig själv så var jag tvungen.
Denna koftan föll jag för pladask, och likaså toppen.
Det får bli två morötter för att fortsätta kämpa! Lite mindre storlek än vad jag har nu.
SKA kunna ha dem innan jul :)
Söndag hela dagen.
Idag tog jag tag i städningen och tvätt här hemma.
Så himla skönt att ha det gjort innan en ny vecka, så man bara kan fokusera på annat.
Jag mår bra. Men har fortfarande ont i magen, särskilt när man gjort sådant som ovan.
Mate fungerar bra, jag har fuskat med mitt flyt och ätit lite vanlig mat. Men magen tycker det är okej.
Så då är det lugnt.
Jag har nu en period där jag står still med vikten, MEN vad gör det om hundra år.
Jag vet ju att jag kommer gå ner, och att man kommer ha sådana här veckor.
Har iallfall tagit mått och vikt, och nu har jag gått ner 7,6kg och ett par centimeter här och var.
I går hade jag leggings på mig, som i vanlig ordning när man är tjock sitter slickat.
Men vet ni vad? Dem kasade ner hela tiden, och det var inte störigt, utan HELT okej.
Sådana småsaker, som just nu lyfter ens vardag lite mer.
Jag har fått tillbaka en dos energi efter min operation också. Och det är super härligt!
Kommentera nu! Och fortsätt läs.
Förslag på vad man ska skriva om? Amen, lämna då en synpunkt!
Jag kan föressten inte få min blogg att dela in texten i stycken, vet inte vad felet är.
Så det är kanske lite grötigt att läsa. Men det får ni stå ut med :)
Kram alla fina <3
Promenad.
Nu ska jag ut på promenad nummer 2.
Ska möta min älskling när han kommer från jobb.
Puss o kram!
Fånga dagen.
Jag ligger mätt som en plätt på soffan och har det skönt.
Jag ska ta mig i kragen och gå en morgon promenad strax. I går fick det bli en kvällspromenad med älsk.
Jag har blivit en aning piggare. Och det börjar gå mot rätt håll.
Jag har tappat 7kg på två veckor. Nu står det stilla. Men så är det ju. Det kommer säkert i gång igen snart. Huvudsaken att man mår bra!
Nu ska jag fånga dagen.
Kraam!
Dagarna löper förbi,
Dagarna löper förbi.. Jag är nu en del av alla andra gastric bypass patienter. Det känns konstigt, men ändå så fruktansvärt bra!
Dem första dagarna var hemska, jag ställde mig själv frågan många gånger om vad jag gett mig in på (?)
Men när idag har det varit en bra dag då känns allt bra igen.
Det är som sagt ett helt nytt liv och det kommer ta sin tid att anpassa sig. Tjugo år med dåliga matvanor, sockerkicker och fett, ska jag nu gå över till 2dl mat och dessutom mager mat. Jag har iallfall sedan i Måndags förra veckan gått ner nästintill 7kg.
Bra Sara! *klapp på axlen*
Utan nära & kära hade detta varit en extrem övergång till ett nytt jag!
Tack för att ni finns.
Kommer uppdatera mer i morgon.
Kram.
Snart
Snart så.. Denna eviga väntan.. Välkommen nya liv!
hshsh
jag
vill
hhahhaha
...
Jag är inte hel längre. Jag är inte människa heller för den delen.
Jag orkar inte mer. Jag vill ge upp, nu nu nu!
Där finns inget kvar. Absolut ingenting.
Mitt liv sviker mig. Och jag orkar inte ta mig upp ännu en gång.
Kommer inte skriva så mycket här längre, då mitt liv ändrats totalt. Jag är maktlös. Jag vet ingenting. Jag är tom.
Fredag,
Vaknade av att Jimmy kom hem och hämta sin matlåda han glömt.
Idag tänkte jag vara effektiv. Rena i källaren, se om där är något inför Söndagens loppis.
Där är en del att rensa (!!)
Eftersom åkgräsklipparen lever sitt eget liv, får jag ta handgräsklipparn och klippa på framsidan iallfall.
Och dammsuga av huset.
Jag har en del att göra idag. Och det är väl lika bra att börja.
Grattis svärmor på din födelsedag! Hoppas den blir kanon!
Kram på er!
En fin vän,
Precis satt mig i soffan, efter en turbulent men effektiv dag.
Snart kallar även sängen.
Jag ville nog mest gå in och säga:
"Jag har funnit en vän, som inte ber mig om tjänster, som inte lastar problem, utan en sådan som bryr sig om MIG!
Jag hade gett upp hoppet om äkta vänskap, men jag har nog funnit en vän, som jag hoppas kommer dela många minnen & skratt med mig. Jag får inte nog av alla våra samtal, och av oss när vi flippar.
Du ska veta att du redan står mig varmt om hjärtat <3 "
Godnatt & Sov gott.
Antik.
Hösten närmar sig med stormsteg!
Jag ska inte ljuga, jag tycker det är mysigt. Tända ljus & mörka kvällar.
Dagarna rullar på här hemma.
I morgon blir det en tur till "Framtid" en loppis.
Är ute efter soffbord i antik stil, och lite annat.
Jag har fått smak på den gamla stilen.
Nu i höstmörkret kommer vårt hem att piffas med vita detaljer, i antik stil.
Och jag älskar det!
För er som vet är jag fortfarande i väntans tider på det som komma skall.
Jag kommer förhoppningsvis höra något i nästa vecka om inte denna.
Jag lääängtar!
Höstdeppig är man väl också lite, man funderar för mycket när man bara går hemma och släpar.
Jag måste börja planera mina dagar, vara ute mer, och se glädje i livet.
Jag kan inte sörja det jag inte har, jag måste se det jag får äran att ha.
Men jag ska inte sticka under stolen med att det känns, hårt många gånger..
Nu kommer snart Jimmy hem från jobbet, och då blir det väl kvällsmys.
Sen gå och lägga sig.
Kommer lägga in bilder på mina loppis fynd i morgon, jag har lovat mer bilder.
Kram på alla fina! Kommentera gärna!
Härliga höstdag!
I dag mår jag bättre, i går var en depp dag utan dess like. Men sådana måste man också ha ibland.
Var på jobb i går, och hämtade mina smycken, brukar lägga mina nyheter där.
Jag fick sålt för en del, och en del till barncancerfonden. Perfekt!
Jag hoppas få sålt lite mer, så jag kan sätta in lite mer till fonden. Dem är värda allt stöd dem kan få!
I dag blir det dammsuga, och damma. Sen ska jag sätta mig med mina beställningar.
Tror det blir en lugn dag. Skönt.
Jag har i morse sökt en hel del jobb. Så tråkigt att bara gå här hemma. Jag får panik!
Nu ska jag iallfall påbörja projekt städ här hemma.
Ha en underbar höstdag fina du! <3
