Tiden innan jag bestämde mig för en Gastric Bypass.
Jag tänkte berätta för er hur mitt liv såg ut innan jag bestämde mig för en Gastric Bypass.
Det började i skolåren redan från 4-5.e klass. Jag kom i tidig pubertert och dem i klassen stirra ut mig.
I skolgymnastiken var jag livrädd, ingen hade sådana bröst som mig, ingen hade väl fått mens av alla här.
Men det hade JAG fått! Jag fick ständigt höra glåpord, och kommentarer som:
"Vilka stora bröst du har, är det verkligen normalt!!?" eller "Sara har bindor i sin väska!!"
Jag mådde ganska dåligt under denna perioden, och trodde att alla hade samma problem som mig med mens och annat. Tills jag en dag efter ett gräl med ett gäng, kommer hemspringades till mamma och gråter.
Mamma kontakta skolan där hon fick höra hur allt låg till, och koppla in rektor och annat.
Jag såg aldrig någon glädje i lågstadiet/mellanstadiet.
Ett tag senare kontaktas Stefan en barnläkare, jag minns hans namn. Han var räddningen!
Där kom dem fram till att jag hade en tillväxthormon.
Det handlade egentligen bara om att jag växte lite snabbare än andra, kom i puberteten snabbare osv.
Jag röntgades för att kolla hjärnan, så jag inte hade en tumör som gjorde att jag sprang i väg i vikt och längd.
Så var inte fallet. Jag kunde välja att bromsa, men eftersom det kunde hindra mig att få barn i framtiden tog mamma och jag ett gemensamt beslut om att det inte var någon bra ide. Jag fick iallfall besked från Stefan min läkare att jag kunde springa i väg i vikt, och längd. Jo om längden också hade hunnit med så kanske det varit lugnt, men längden stannade jag redan på i 5-6:an och vikten fortsatte.
Jag gjorde många försök till att banta genom mellanstadie/högstadie/gymnasiet.
Ett tag senare kontaktas Stefan en barnläkare, jag minns hans namn. Han var räddningen!
Där kom dem fram till att jag hade en tillväxthormon.
Det handlade egentligen bara om att jag växte lite snabbare än andra, kom i puberteten snabbare osv.
Jag röntgades för att kolla hjärnan, så jag inte hade en tumör som gjorde att jag sprang i väg i vikt och längd.
Så var inte fallet. Jag kunde välja att bromsa, men eftersom det kunde hindra mig att få barn i framtiden tog mamma och jag ett gemensamt beslut om att det inte var någon bra ide. Jag fick iallfall besked från Stefan min läkare att jag kunde springa i väg i vikt, och längd. Jo om längden också hade hunnit med så kanske det varit lugnt, men längden stannade jag redan på i 5-6:an och vikten fortsatte.
Jag gjorde många försök till att banta genom mellanstadie/högstadie/gymnasiet.
Jag lyckades aldrig mer än en månad, och då hets tränade jag, och åt nyttigt. Vilket kanske inte var så konstigt att det resulterade i att jag gav upp. Det mesta jag lyckas gå ner av alla dessa bantningsförsök är endast 5kg (!) och det var någon gång i 7:a med hjälp av skolsyster. Jag gav upp.
Jag träffade killar hit och dit, och tillslut hittade jag min älskade Jimmy. Som jag nu delat x antal år med. Jag flyttade ner till han under röriga förhållanden i mitt liv. Jag blev deprimerad, och kunde känna på ordet. Jag åt när jag hade tråkigt, mådde dåligt osv. Nu när jag tänker tillbaka på det, så kan jag sätta ord på att jag alltid ätit när jag varit rastlös, det har varit en sorts sysselsättning för mig, ät när du inte har något att göra, eller när du är ledsen. Under dessa åren har jag ökat massor av kilon.
Jag uppsökte en läkare någongång under våren-09 och han skickade mig till en diestist.
Skulle jag, med en sådan dålig självdiciplin kunna väga min mat, och gymma?! Nej.
Jag gav upp återigen. Och gick tillbaka till en annan läkare. Hon skickade en remiss direkt till Gastric bypass operation.
Jag funderade såklart fram och tillbaka, eftersom det visade sig vara en stor operation, med en stor livsförändring. Jag tvivlade aldrig. Jag insåg att får jag ingen hjälp nu, så kommer jag att fortsätta gå upp, och som min läkare sa, kanske tillochmed komma dö i min övervikt. Det fick mig att tänka om. Och jag bestämde mig, jag skulle operera mig, jag skulle få tillbaka mitt liv! Sedan dess var det en lång väntan...
I April månad bestämde jag mig för att skicka mig själv till Stockholm och Ersta sjukhus, då dem hade kortast väntetider. Jag blev kallad på möte i Juli, och opererades för drygt en vecka sedan. Det är det bästa jag har gjort i mitt liv! För både mig själv, och mitt mående!
Jag valde att ta tag i min hälsa, ta ansvar och leva!
Bilden nedan är några timmar innan min operation. Där var jag som allra störst och vägde 113,7kg.
Jag träffade killar hit och dit, och tillslut hittade jag min älskade Jimmy. Som jag nu delat x antal år med. Jag flyttade ner till han under röriga förhållanden i mitt liv. Jag blev deprimerad, och kunde känna på ordet. Jag åt när jag hade tråkigt, mådde dåligt osv. Nu när jag tänker tillbaka på det, så kan jag sätta ord på att jag alltid ätit när jag varit rastlös, det har varit en sorts sysselsättning för mig, ät när du inte har något att göra, eller när du är ledsen. Under dessa åren har jag ökat massor av kilon.
Jag uppsökte en läkare någongång under våren-09 och han skickade mig till en diestist.
Skulle jag, med en sådan dålig självdiciplin kunna väga min mat, och gymma?! Nej.
Jag gav upp återigen. Och gick tillbaka till en annan läkare. Hon skickade en remiss direkt till Gastric bypass operation.
Jag funderade såklart fram och tillbaka, eftersom det visade sig vara en stor operation, med en stor livsförändring. Jag tvivlade aldrig. Jag insåg att får jag ingen hjälp nu, så kommer jag att fortsätta gå upp, och som min läkare sa, kanske tillochmed komma dö i min övervikt. Det fick mig att tänka om. Och jag bestämde mig, jag skulle operera mig, jag skulle få tillbaka mitt liv! Sedan dess var det en lång väntan...
I April månad bestämde jag mig för att skicka mig själv till Stockholm och Ersta sjukhus, då dem hade kortast väntetider. Jag blev kallad på möte i Juli, och opererades för drygt en vecka sedan. Det är det bästa jag har gjort i mitt liv! För både mig själv, och mitt mående!
Jag valde att ta tag i min hälsa, ta ansvar och leva!
Bilden nedan är några timmar innan min operation. Där var jag som allra störst och vägde 113,7kg.
Kommentarer
Postat av: PiaLotta
FINA SARAN!!!
Trackback
