Frågor och svar.
Jag har fått en hel del kommentarer: "Var det värt operationen? Är allting possetivt?" Ja. En massa. Jag tänker försöka ge så bra svar som möjligt på dessa.
Om det var värt en operation? Mjo, hade jag haft en smal och smidig kropp hade jag varit glad, men antagligen inte heller då nöjd, eftersom man aldrig nöjer sig oavsett om man är smal, tjock, snygg ja ni vet. Nu hade jag inte äran att ha lätt för att "vara" en smalis, utan blev med tiden en tjockis.
Ju mer kilon jag gick upp, dåligare mådde jag, och tillslut var mitt självförtroende i botten. Jag menar inte att det är på topp nu, eftersom det nog kommer ta ett tag innan självförtroendet kommer i kapp igen.
Jag ska ärligttalat säga att jag ibland kan tänka, ska jag verkligen leva såhär i hela mitt liv? Efteråt blir jag arg på mig själv och tänker HELA DITT LIV, du hade inte levt hela livet,Sara utan denna operationen, du fick äran att ändra ditt liv till det bättre, och du gnäller!? Men ibland tänker man sådär. Givetvis är jag glad för min egen skull för att jag valde att ta detta beslutet till slut. Och för att sätta pungt på denna "frågan" så JA! Det var helt klart värt det!
Om allting är possetivt? Jag skrattar inombords, absolut inte, folk som säger, åh jag mår fantastiskt, allting går på räls, bla bla bla. Jag vet att när jag kollade på "Du är vad du äter" förut, när jag var en tjockis, så tänkte jag, herregud, det verkar underbart att gå ner i vikt, ja, ni vet i slutet av programmet dansade dem alltid och log. Så är det naturligtvis inte, jag pratar bara för mig själv. Det är jobbigt ibland, men man vänjer sig, eftersom man har ett annat intresse nu än innan.
Nu ska jag mysa ner mig i soffan, hoppas ni redan gjort det!
Roligt att det iallfall är två tappra människor som alltid slänger in en kommentar, det får än att vilja skriva.
Kram kram
Om det var värt en operation? Mjo, hade jag haft en smal och smidig kropp hade jag varit glad, men antagligen inte heller då nöjd, eftersom man aldrig nöjer sig oavsett om man är smal, tjock, snygg ja ni vet. Nu hade jag inte äran att ha lätt för att "vara" en smalis, utan blev med tiden en tjockis.
Ju mer kilon jag gick upp, dåligare mådde jag, och tillslut var mitt självförtroende i botten. Jag menar inte att det är på topp nu, eftersom det nog kommer ta ett tag innan självförtroendet kommer i kapp igen.
Jag ska ärligttalat säga att jag ibland kan tänka, ska jag verkligen leva såhär i hela mitt liv? Efteråt blir jag arg på mig själv och tänker HELA DITT LIV, du hade inte levt hela livet,Sara utan denna operationen, du fick äran att ändra ditt liv till det bättre, och du gnäller!? Men ibland tänker man sådär. Givetvis är jag glad för min egen skull för att jag valde att ta detta beslutet till slut. Och för att sätta pungt på denna "frågan" så JA! Det var helt klart värt det!
Om allting är possetivt? Jag skrattar inombords, absolut inte, folk som säger, åh jag mår fantastiskt, allting går på räls, bla bla bla. Jag vet att när jag kollade på "Du är vad du äter" förut, när jag var en tjockis, så tänkte jag, herregud, det verkar underbart att gå ner i vikt, ja, ni vet i slutet av programmet dansade dem alltid och log. Så är det naturligtvis inte, jag pratar bara för mig själv. Det är jobbigt ibland, men man vänjer sig, eftersom man har ett annat intresse nu än innan.
Nu ska jag mysa ner mig i soffan, hoppas ni redan gjort det!
Roligt att det iallfall är två tappra människor som alltid slänger in en kommentar, det får än att vilja skriva.
Kram kram
Kommentarer
Trackback
